Ångest

Ångest och panikproblem är mer vanligt än vad man kan förvänta sig. Ångestnivån varierar för oss alla och en del av oss kan prestera bättre under press genom att anstränga sig lite extra. Men blir ångestnivån för hög så att den begränsar oss och framkallar känslomässigt och fysiskt lidande, då blir ångesten ett problem.

Olika kroppsliga symtom framträder under panikattackerna. Det kan vara; att man har en känsla av att tappa andan, svindel, hjärtklappning, darrningar och skakningar, svettning, kvävningskänslor, illamående, overklighetskänslor, smärtor eller obehag i bröstet, rädsla för att dö och en rädsla för att förlora förståndet och göra något obehärskat.

Många undviker föremål och situationer som framkallar ångest. Ångesten är normal när den uppstår vid verklig fara och att den försvinner när faran är över. Om graden av ångest inte står i proportion till faran eller om det inte finns någon fara är ångesten onormal.

Målet är att hitta nya sätt att tänka. Att se kritiskt på tankar som dyker upp i besvärliga situationer för att minska förhastade slutsatser och att misstolka orsakssamband är själva förändringsprocessen.

Nedstämdhet och depression

Det är naturligt att känna sig ledsen, olycklig och nedstämd ibland. Ibland kan man känna sig nedstämd utan någon tydlig anledning. Andra gånger kan det bero på något har hänt, som till exempel att en nära anhörig gått bort, kärleksrelationen tagit slut, eller att man kommit till en punkt där man behöver ändra något i sitt liv.

Oftast försvinner känslorna av olycka efter en tid, kanske med stöd och hjälp av någon nära anhörig eller vän. Tillfälliga känslor av nedstämdhet, oro, sorg och håglöshet är en naturlig del av livet och det är ingen sjukdom.

Både biologiska faktorer och svåra upplevelser tidigare i livet kan ge en ökad sårbarhet och ökad risk att drabbas av depression i vuxen ålder. Ofta samverkar och bidrar flera faktorer till en depression.

Symtom på depression

En depression kan vara av olika svårighetsgrad och ge varierande, ibland mycket svåra, symtom. Om du har en depression är det vanligt att du:
  • känner dig nedstämd. Ingenting känns särskilt meningsfullt eller roligt längre.
  • Ibland kan du känna hopplöshet och att du aldrig kommer att kunna bli glad igen
  • får svårt att påbörja och ta itu med saker och ting
  • får försämrat minne och svårt att koncentrera dig
  • blir rastlös
  • känner ångest och är lättirriterad
  • känner dig värdelös och har svåra skuldkänslor.
  • får försämrad aptit och går eventuellt ner i vikt.
  • är väldigt trött, trots att du sover mer än du brukar göra.
  • har sömnproblem, till exempel att du vaknar tidigt med ångest och oro.

Du kan även få kroppsliga tecken vid ångest och depressionstillstånd, till exempel:
  • andnöd
  • hjärtklappning
  • värk i till exempel muskler.

Relationer

Att få relationen med sin partner, vänner, familj etc att fungera är inte alltid så lätt. Varför det blir så är ibland svårt att förstå – det kan handla om känslor och tankar som blockerar möjligheten till kommunikation, eller ibland helt enkelt brist på tid och utrymme.
  • har du konfliktfyllda relationer eller tar de slut utan att du vet varför?
  • har du separationsångest?
  • har du svårigheter att fördjupa relationer?
  • blir du illa till mods när du är tillsammans med andra människor och är rädd för att andra skall uppfatta dig negativt?
  • ser du till att ha någon som tar hand om dig för att du upplever dig som otillräcklig och hjälplös?
  •  tror du att andra vill dig illa, lura dig, attackera eller utnyttja dig?
  • upplever du dig som ett oskyldigt offer för andras beteende?
  • måste du ha full kontroll över din omgivning och dig själv?
Ökad förståelse om varför dina relationer blivit som de blivit, ger möjlighet till förändring. Genom att ändra dina föreställningar, förväntningar och attityder  gör att du tänker, känner och handlar annorlunda. Du får nya insikter som gör att du fungerar och mår bättre.

Självkänsla

Självkänsla handlar om vårt känslomässiga förhållande till oss själva. Om hur vi upplever oss ha en inre stabilitet, trygghet, välbefinnande, självkompetens, tillfredställelse och tillit till oss själva. Vi kan antingen ha en mer eller mindre negativ eller positiv syn på oss själva. Hur vi ser på oss själva kallas för självbild.

Kanske upplever du:
  • rädsla att uttrycka din vilja om det kan störa någon annan?
  • att du blir alltför tillbakadragen eller begränsad i sociala sammanhang?
  • problem att fatta stora och små beslut?
  • att ofta jämföra dig med andra och känna att du själv brister på något sätt?
  • att du inte kommer till din rätt i livet?

Dålig självkänsla handlar om låg självuppfattning. Om vi inte tidigare i livet fått tillräckligt med stöd, spegling, bekräftelse och bra bemötande har vi ingen bra grund att utvecklas från. Från det att vi föds skapar vi viktiga känslomässig band till personerna som finns i vår närhet. Dessa första relationer påverkar vårt sätt att förhålla oss till andra människor genom livet.  

Om dessa första relationer inte varit tillräckliga kan vi ta skada och vi får svårare att känna självrespekt och självuppskattning. Som vi blivit behandlade, behandlar vi oss själva och andra personer i vår närhet.

Har vi blivit sedda och bekräftade utvecklas en bra självkänsla med hög självuppfattning. Vi kan värna om det känslomässiga förhållandet till oss själva. Vi kan både ge och ta i relationer, ge stöd och ta emot hjälp om det behövs och våga visa känslor, även mindre önskvärda. Vi kan säga nej till andras påtryckningar och behöver inte vara till lags eller behaga andra personer. Vi kan även acceptera egna brister och svagheter utan att förlora självaktning.

Ökad självkännedom leder till större självinsikt om vad vi verkligen behöver. Att förstå sin egen bakgrund ökar medvetenheten och förståelsen till hur vi är och vad vi behöver förändra.

Kris

En kris kan drabba de flesta någon gång i livet om vi utsätts för allvarliga psykiska påfrestningar eller om något oförutsett inträffar. Exempel på vad som utlöser en kris är allvarliga livshändelser som en separation eller när en nära anhörig dör.

Att vara utsatt för långvarig stress kan leda till försämrad motståndskraft, både kroppsligt och psykologiskt. Flera händelser kan ha samlat sig och en ytterligare (kanske mindre) påfrestning kan utlösa en krisreaktion. Vanliga psykologiska reaktioner eller symptom vid en kris är oförmåga att ta in det som har hänt, känslomässig avstängning, känslor av overklighet, överväldigande känslor, låg självkänsla, trötthet, sömnproblem, ångest och oro, nedstämdhet, känslighet för stress och krav, koncentrationssvårigheter och minnesproblem. Följden kan bli svårigheter att klara av arbete och socialt umgänge eller att orka med att leva ett bra liv.

Trauma

En individ kan drabbas av ett trauma när han eller hon försätts i en eller flera situationer som är överväldigande och upplevs omöjliga att påverka samt utgör en stor psykisk påfrestning. Exempel är olyckor, naturkatastrofer, överfall, övergrepp. Även om traumat kanske ägde rum för många månader sedan eller t.o.m. många år sedan, kan man ändå komma att känna av effekterna av detta i sitt dagliga liv.

De psykologiska reaktionerna kan vara som vid kris (se ovan). Mer specifika symptom efter ett trauma är s.k. posttraumatiska stress-syndrom (PTSD), bl a spänd vaksamhet, invaderande minnen (”flashbacks”), mardrömmar (ev. med återupplevande av traumat) och undvikande av människor, platser m m som förknippas med traumat.

Att veta vad man kan förvänta sig av sina reaktioner efter att ha gått igenom en allvarlig händelse kan vara en trygghet både för den som drabbats och dennes närstående. Det kan vara skönt att veta att de är helt naturliga och att de som regel kommer att gå över. Få människor fungerar precis som vanligt efter en uppskakande upplevelse och det kan vara väldigt obehagligt att inte känna igen sig själv.